Efter att under flera år valt eurovisionbidrag med hjälp av en långdragen talangtävling bestämde sig Tyskland i år för att satsa på en enda final under namnet
Unser Song für Malmö - och i morgon torsdag går den av stapeln i Hannover! Extra kul tycker jag det är att man skrapat ihop ett riktigt starkt startfält med hög lägstanivå - och väljer de rätt kan det dessutom bli riktigt kul för tyskarna i Malmö i vår.
Vinnaren kommer att väljas i tre steg. En tredjedel av poängen kommer att delas ut utifrån en omröstning som gjorts via nio regionala radiostationer. Ytterligare en tredjedel kommer från röstande tvtittare under direktsändningen och den sista tredjedelen från en jury bestående av
Roman Lob,
Mary Roos,
Peter Urban,
Anna Loos och
Tim Bendzko. Samtliga tre grupper av röster avlämnas enligt känd eurovisionmodell vilket gör att vinnaren kan få maximalt 36 poäng.
Finalen kommer att ledas av
Anke Engelke, bekant från eurovisionsändningarna från Düsseldorf och gästas av bland andra vår egen
Loreen och eurovisionvinnaren
Lena Meyer-Landrut - och du kan se den live
här eller
här med start kl. 20.15. Jag har kikat närmare på bidragen och tycker så här
(länkarna går till bidragens officiella videor), men först en liten snabbgenomgång av finalisterna för den som inte orkar lyssna igenom allt:
1.
Die Priester feat. Mojca Erdmann -
Meerstern, sei gegrüßt (Ave Maris Stella) (traditionell, arrangerad av Michael Knauer)
Fältet inleds riktigt udda med sakral kyrkomusik i lätt moderniserad skrud, framförd av prästerna
Vianney Meister,
Rhabanus Petri och
Andreas Schätzle som här lånat in sopranen
Mojca Erdmann. Det vore spännande att se vad som händer om den vinner på torsdag, eftersom det faktiskt inte rör sig om en originallåt utan en nytolkning av den flera hundra år gamla hymnen
Ave Maris Stella. Jag tycker det är riktigt vackert - men i helt fel sammanhang och århundrade.
2.
Finn Martin -
Change (Finn Martin, Belle Humble, Marky Bates)
28-årige Finn är en singer/songwriter uppvuxen och boende i Berlin som efter några år som solist och gitarrist i bandet
Asher Lane nu prövar benen som soloartist. Hans
Change är midtempopop med snygga körer, byggd omkring Finns akustiska gitarr - inte dumt alls, men lite för uddlöst för att vara en vinnare i det här startfältet.
3.
Mobilée -
Little Sister (Alexander Schroer)
Sexmannabandet Mobilée från Duisburg har bland annat agerat förband åt
Roxette. Stilmässigt blandar de traditionella toner med modern pop som färgsätts med banjo, mandolin och ukelele - vilket får mig att tro att
Little Sister är en riktigt bra representant för hur bandet låter även annars. Det är lättrallat och dansvänligt, men precis som i Finns fall här ovan tycker jag att DET saknas.
4.
Blitzkids mvt. -
Heart On The Line (M. Pittner, S. Malicha-Marx, S. Walker, T. Peters)
Blitzkids mvt., bestående av sångerskan
Nomi och producenten
Petone, har kallats för ett tyskt svar på
Lady GaGa vilket lär ha sin grund i sångerskans uppenbarliga förkärlek för extravaganta outfits och utrrycksformer. Musikaliskt rör man sig i gränslandet mellan klubb och pop - som här, i en lättillgänglig fusion mellan dansgolvsrytmer och en poprefräng. Jag gillar - och hoppas på en bra placering.
5.
Betty Dittrich -
Lalala (Betty Dittrich, Andreas John)
Svenska Betty, född och uppvuxen i Skåne men nu boende i Berlin var tidigare ena halvan av tjejduon
Shebang. Som soloartist låter hon sig inspireras av 60-och 70-talens mer lättviktiga pop vilket kommer att resultera i ett album på tyska nu i vår - och kanske ett eurovisionbidrag! Jag älskar den charmiga Lalala, med all sin 60-talsestetik såväl musikaliskt som visuellt (missa inte videon!) och blir inte ledsen om det räcker ända till seger på torsdag.
6.
Ben Ivory -
The Righteous Ones (Alexander Kronlund, Ali Payami, Ben Ivory)
Det blir mer svenskt i bidrag nummer sex, Ben Ivory har nämligen skrivit sitt bidrag tillsammans med svenskarna
Alexander Kronlund och
Ali Payami. Vi flyttar dessutom fram ett årtionde, för i The Righteous ones, skriven som en hyllning till alla som väljer att gå sin egen väg, är inspirationen hämtad från 80-talets elektroniska pop och estetik. Låten är ännu en av mina favoriter i fältet om än inte en vinnarkandidat.
7.
Saint Lu -
Craving (Saint Lu, Stefan Skarbek)
Saint Lu, eller
Luise Gruber som hon heter utanför scenen, är österrikiska men numera boende i Berlin. Hon nämner
Janis Joplin som sin stora förebild vilket framför allt märks i den precis som hos förebilden karaktärsfulla, starka och lite rökiga rösten. Även här blir det musikalisk nostalgi - och ännu en låt jag verkligen gillar. Dansant retro-soul med ett stänk av the blues kan räcka en bra bit om Luise har lika mycket karaktär på scenen som i rösten.
8.
LaBrassBanda -
Nackert (Stefan Dettl, Manuel Winbeck, Manuel da Coll, Oliver Wrage, Andreas Hofmeir, Willy Löster, Olaf Opal)
Precis som gruppens namn antyder bygger bayerska femmannabandet LaBrassBanda sin musik omkring blåsinstrument - tuba, trombon och trumpet. Här landar man i en organisk tysk version av ska - eller tysk förresten, låten framförs på bayerska vilket gör att min skoltyska står sig helt slätt här. I vilket fall är det här inte min grej alls - för mycket kakafoni, för lite låt.
9.
Nica & Joe -
Elevated (David Jürgens, Alexander Komlew, Daniel Eisenlohr)
Veronika Belyavskaya och
Joseph Guyton var som duo finalister i tyska
X Factor för två år sedan och erbjuder här det närmaste man kommer ett mer klassiskt eurovisionbidrag i det tyska startfältet - med Joes klassiskt skolade röst som unik säljpunkt. Låten lovar inledningsvis en hel del, men lyckas inte infria löftena - det här känns mest som ett svullet luftslott. Förmodligen och förhoppningsvis chanslöst.
10.
Mia Diekow -
Lieblingslied (Mia Diekow, Philipp Schwär)
25-åriga Mia är en singer/songwriter med gedigen musikalisk bakgrund - och stor förkärlek för det tyska språket som hon menar är väldigt exakt och precist. Därav att hennes tävlingslåt framförs just på tyska. Musikaliskt beskrivs hennes musik som tysk indiepop, ibland balanserande på gränsen till kitsch - vilket låter lite roligare än det är här i Lieblingslied som inte lyckas röra mig.
11.
Söhne Mannheims -
One Love (Tino Oac, Klimas, Andreas Bayless, Kosho, Ralf Gustke, Florian Sitzmann)
Tyskarna har sparat storfavoriterna till slutet av startfältet. Musikkollektivet Söhne Mannheims, idag bestående av tolv medlemmar, har en arton år lång karriär med fyra storsäljande album och en lång radda hits i ryggen vilket lär ge dem en rejäl fördel här. Jag tycker dock de vore ett rätt trist val om de skulle vinna - även om deras lättillgängliga hiphopvariant inte låter illa så uppnår man inte heller mycket mer på sina tre minuter än att banka in titeln.
12.
Cascada -
Glorious (Yann Peifer, Manuel Reuter, Andres Ballinas, Tony Cornelissen)
Sist ut är den miljonsäljande trion Cascada, frontade av den karismatiska sångerskan
Natalie Horler, som med hits som
Everytime we touch och
Evacuate the dancefloor på meritlistan får ses som ett av de största namnen i något lands uttagning i år. Glorious är perfekt för formatet; lättrallad, dansant och tidsenligt - om de bara hade klämt fram den före
Euphoria. I år känns det mest som återvinning av förra årets nyheter - men är inte desto mindre en möjlig vinnare.