Marija Šestić -
Rijeka bez imena 

I år deltar Bosnien Hercegovina i Eurovision Song Contest för trettonde gången. Så här långt har man placerat sig på topp tio tre gånger. Första gången 1999, då
Dino & Beatrice överraskande blev sjua med
Putnici. Fem år senare, 2004, åmade
Deen till sig niondeplatsen med klubbiga
In the disco första gången Bosnien Hercegovina deltog med ett bidrag på engelska.
Förra året nådde de sedan sin klart bästa placering hittills när
Hari Mata Hari blev trea efter vinnande
Lordi och ryssen
Dima Bilan med sin vackra balkanballad
Leila. Vilket för övrigt också innebär att det två senaste låtarna framförda på ett annat språk än engelska som lyckats placera sig på topp tre båda är skrivna av serben
Željko Joksimovic, som ju också både skrev och framförde
Lane moje som blev tvåa för Serbien Montenegro för tre år sedan.
Efter att ha kastat sig mellan olika genrer de senaste åren verkar man nu tycka sig ha funnit ett vinnande koncept, för även årets bidrag, som utsågs internt, är en lågmäld, stämningsfull balkanballad sjungen på bosniska. Den här gången sjungs den dock av en kvinnlig sångerska,
Marija Šestić, som fyllde 20 i förrgår.
Marija, som är dotter till kompositören av Bosnien Hercegovinas nationalsång, är inte grön i festivalsammanhang. Hon har deltagit och vunnit priser i ett stort antal ända sedan hon debuterade när hon var sex.
Jag tycker att både
Lane moje och
Lejla hör till tävlingens absoluta höjdpunkter under senare år.
Rijeka bez imena, som betyder
Floden utan namn, når inte riktigt de höjderna. Bosnien Hercegovina hoppas på att upprepa förra årets framgång. Det tror jag inte de lyckas med, men ännu en säkrad finalplats är ingen omöjlighet.
Senaste fem: 2006: semi 2a final 3a 2005: 14e 2004: semi 7a final 9a 2003: 16e 2002: 13e
Vinnare: Som bäst trea 2006, Hari Mata Hari - Lejla
Andra bloggar om: Eurovision song contest, Bosnien Hercegovina, Marija Šestić