Ikväll är det dags för
Idolfinal inför en fullsatt glob,
världsrekord i Idolsammanhang, och för första gången med två tjejer i huvudrollerna,
Amanda Jensen och
Marie Picasso. Om man läst mina tidigare idolinlägg råder det väl ingen tvekan om vem som är min favorit -
redan före den första veckofinalen skrev jag att Amanda kändes helt outstanding. Jag håller fast vid det.
Marie är utan tvekan en stark sångerska, men mitt problem med henne genom hela serien har varit att hon känts som schysst karaoke; duktigt och kompetent - men förutsägbart och lite trist. En enda gång har hon överraskat - när hon gjorde
Skunk Anansies
Weak.
Amanda å andra sidan har gång på gång gjort något alldeles eget av de låtar hon framför, med ett alldeles eget uttryck. Visst, sura toner har det funnits en hel del av, men hon är så mycket mer artist, med så mycket högre potential att bli en ... idol.

Ikväll framför de tre låtar vardera.
Först sitt eget låtval. Amanda har valt
Joe Cockers
Unchain my heart och Marie
All by myself, som överallt beskrivs som en
Celine Dion-låt.
Eric Carmen, någon..? På pappret fördel Marie. Carmens låt är en powerballad av Guds nåde, och här ligger Maries styrka.
Sedan blir det tittarnas låtval, för Amandas del
Elvis Presleys
Suspicious minds, som hon tolkade suveränt förra gången det begav sig. För Maries del blir det
Mariah Car... f'låt,
Jackson 5's
I'll be there. En guess what, powerballad. Klar fördel Amanda.
Den tredje låten är vinnarlåten,
This moment, som ju inte helt otippat är... en powerballad. Det är mycket möjligt att Marie gör den bäst, även om jag inte alls vill utesluta en alldeles alldeles underbar och helt egen tolkning av Amanda, men jag tror ändå att Marie härmed faller på eget grepp. 3x powerballad blir minst en för mycket, det saknas utrymme för att visa att hon faktiskt kan mer än så.
Folket tror på Marie, men årets idolvinnare bör, om det finns någon rättvisa, bli artisteriets
Zlatan,
som Peter Jihde kallar henne: Amanda Jenssen.
Andra bloggar om:
Idol,
Amanda Jenssen,
Marie Picasso